Från soffan
Vi har levt i en tid av hat och förakt. Vi har moraliserat över hur barbariska och medeltida andra delar av världen varit, hur dåliga människor andra människor har varit. Samtidigt har vi hatat. Vissa har gjort det öppet och högljutt, andra har hatat i tysthet eller dovt väsande genom tänderna så att bara de närmsta har hört. Och det har grott – hatet. Vi har hatat kvinnor som varit oanständiga nog att klä sig i figursydda baddräkter. Vi har hatat gruvarbetande män som trott sig förstå sitt eget bästa bättre än borgaren som föder honom. Vi har hatat obördigt folk som ansett sig värdiga kunskap. Vi har hatat homosexuella som inte förstått att de har valt en onaturlig väg i livet. Vi har hatat funktionshindrade som fräckt nog velat ha en plats i vårt samhälle.
Vi lever i en tid av hat och förakt. Vi moraliserar över hur barbariska och medeltida andra delar av världen är, hur dåliga människor andra människor är. Samtidigt hatar vi. Vissa gör det öppet och högljutt, andra hatar i tysthet eller dovt väsande genom tänderna så att bara de närmsta hör. Och det gror – hatet. Vi hatar kvinnor som med korta kjolar tror sig ha rätten att säga nej. Vi hatar människor utan arbete som är fräcka nog att förnöjt leva gott på skattebetalarnas bekostnad. Vi hatar tiggare som oförskämt stör vår stadsbild med sin fattigdom. Vi hatar flyende människor som inte sväljer oförrätter med ändlös tacksamhet för vår godhet.
http://www.dn.se/nyheter/sd-namndeman-om-ensamkommande-flyktingbarn-skams-pa-er-era-parasiter/
* * *
Vi har levt i en tid av kämparanda och upplysning. Vi har moraliserat över hur barbarisk och medeltida vår del av världen varit, hur dåliga människor vi har varit. Samtidigt har vi kämpat. Vissa har gjort det öppet och högljutt, andra har kämpat i tysthet eller dovt väsande genom tänderna så att bara de närmsta har hört. Och den har grott – kämparandan. Vi har kämpat för mänskliga rättigheter. Vi har kämpat för demokrati och lika rösträtt. Vi har kämpat för alla människors rätt till utbildning.
Vi lever i en tid av kämparanda och upplysning. Vi moraliserar över hur barbarisk och medeltida vår del av världen är, hur dåliga människor vi är. Samtidigt kämpar vi. Vi kämpar för jämställdhet och lika värde. Vi kämpar för att alla människor ska ha möjlighet att arbeta, och för att människor som inte klarar arbete ska kunna leva värdiga liv. Vi kämpar för att alla människor ska ha lika rättigheter och möjligheter i vårt samhälle.
Vi kämpar för att bli bättre. Och vi är outtröttliga.
